rohlintilda

jag känner en tjej, som skulle kunna gå att tas för vilken tjej som helst.
Men det är på den punkten många har fel.
 
Den här tjejen är en väldigt attraktiv tjej i ring ålder, och om du skulle se henne skulle du med ens lägga märke till hennes fina drag och bra propotioner.Hon är klok, hon är rolig och hon är ständigt uppmärksam på omgivningen.

Om du sedan skulle få chansen att prata med henne skulle du inse att hon väljer sina ord väl, och alltid tycks tänka efter en gång före innan hon delar med sig av sina många äventyr och funderingar. Du skulle också märka att hon inte var fullt lika framåt som det på avstånd verkade som, utan att det mitt bland alla skratt och äventyr döljer sig en djupare sida som hon inte delar med sig av. Det finns en hemlighet som är lagd under lock, något hon håller för sig själv men som tar mycket energi av henne och gör henne lite tillbakadragen. För trots att hon ständigt verkar glad och öppen är hon samtidigt fundersam, beräknande och inåtvänd. Hon ger alltid mer av sig själv än många andra, men låter på samma gång ingen komma närmre än hon tillåter.
 
Som nämnt är den här tjejen väldigt omtänksam och mån om sina nära, inte minst sina vänner. Hon delar gärna med sig av sina åsikter och drar sig inte för att berätta hur mycket hon tycker om dem och hur mycket de betyder för henne. Hon gör allt för dem, samtidigt som hon inte förväntar sig någoting tillbaka. Som väntat har hon därför många vänner omkring sig, som trivs i hennes närhet och hyser starka känslor till henne. Inte minst killar, som ser en äkta tjej med skarpt sinne och attraktivt yttre.
 
Fast trots att hon är en sann glädjespridare och duktig på det hon gör och är styrs hon ständigt av sina inre demoner. Om man såg henne bland sina vänner skulle man lätt dra slutsatsen om ett högt självförtroende, men om man lärde känna henne mer på djupet skulle man inse att det höga självförtroendet istället var en ridå för osäkerheten som döljer sig bakom. Hennes många komplex pickar oupphörligt på hennes självförtroende och hennes känslomonster lämnar henne sällan ifred. Hon är väldigt känslosam och har lika svårt att släppa intryck och personer ut från som hon har att släppa dem inpå sitt liv. När de väl har trängt igenom skalet är återvändon svår.
 
Hon kämpar ständigt med sig själv och sina föreställningar, försöker hitta sig själv och gå egna vägar. Och hennes vänner står bredvid och ser på, stumma av känslan av handlingsförlamning och att inte kunna göra något. För trots att de vill hjälpa henne i alla kamper som kommer och går är det hennes egen resa att utfärda, och hennes vänner kan inte göra mer än att stå pall och vara där när hon behöver dem. Och trots att hon många gånger är på väg att ge upp lyckas hon alltid resa sig och hitta tillbaka från sina dippar och dalar. Hennes beslutsamhet är smidet av kraft och styrka och hon klarar allt om hon verkligen vill.
 
Den här tjejen är alltså inte som vilken tjej som helst. Hon är klok, rolig, skärpt och galen. Omtänksam, pålitlig, fundersam och beslutsam. Hon är duktig, kreativ och harmonisk - uppskattar det lilla i det stora och ser allt gott och skönt i alla pjäser och väsen.  
 
Men trots att hon är så klok och fulländad har hon svårt att se och inse sitt eget värde. Hon betraktar sig själv genom förstoringsglas och i fokus på allt det "odugliga" missar hon allt det vi andra ser och uppskattar henne för. Hon viftar bort sitt fina leende, perfekta läppar, goa röst, fina personlighet, sin humor och omtänksamhet för att istället lägga manken till allt det som inte är helt idealiskt i hennes ögon. Det är så synd och jag blir så ledsen av att tänka på att hon inte uppskattar sig själv såsom andra gör, såsom andra tycker att hon borde.
 
Det här är Amanda, en helt vanlig tjej som inte är som vem som helst. Det här är Amanda, en av mina närmaste vänner som jag hyser mest tillit och förtroende för. Hon betyder så mycket mer för mig än vad jag vågar erkänna, och jag skulle göra allt i världen för att lätta hennes bördor när helst hon behöver det.