vill skrika tills mina lungor töms på luft, strunta i alla konsekvenser & principer och blotta min själ.
Ibland önskar jag att någon kunde säga "Men du, du behöver inte låtsas vara glad. Det är okej att må dåligt och du vet att vi finns här för dig". Visserligen sägs det sistnämnda relativt ofta, men det är början jag menar. Att man inte måste behöva spela en teater hela tiden. Att det är okej att gråta över saker och ting. Bara ibland önskar jag det där. Oftast försöker jag ta mig i kragen och vara den glada tjejen jag vill vara. men jag är ju den glada tjejen alltid typ.
Allting känns så värdelöst. Tankarna flyger fram och tillbaka och bildar orosmoln i det redan kvava rummet. Jag vet inte hur jag skall göra, om jag ens är hundra procent säker längre. Allting är förvirrande och jag tror inte att jag vet vad som är rätt eller fel. Vad är det som avgör? Skall man låta hjärtat eller hjärnan välja? Magkänslan? Åh, om jag ändå bara visste.
over and out!
ROCK ON
