rohlintilda

jag vill skriva tusentals rader om hur det känns. om hur det bränner i hjärtat och hur det skär i tankarna. jag vill bara skrika ut allting för att slippa smärtan.
det känns inte alltid, verkligen inte; men det finns stunder då jag känner hur det kryper innanför skinnet bara för att jag inte har en blekaste aning om vad jag ska ta mig till.

jag vill skriva om hur mycket jag saknar och om hur mycket jag inte gör det. jag vill skriva om alla de där mörka tankarna men också om alla fina stunder med dem jag tycker om.
jag vill skriva om hur trött jag blir på mig själv när jag bara velar fram och tillbaka hela tiden och aldrig blir nöjd.

men allting tar stopp för ni har blivit så många och jag har ingen aning om vilka ni är.