rohlintilda

inom mig finns ett virrvarr av olika tankar och känslor och det är svårt hitta balansen när allting sliter och drar i min kropp. vill skriva ner allt på de tomma sidorna i dagboken, men det funkar
 inte; det tar stopp. det är först när jag ramlat hem till min säng (när natt blivit tidig morgon) som jag hastigt & slarvigt skriver ner några rader, mest för att inte glömma bort detta speciella rus av lycka blandat med ångest.



--------

//jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd//
skulle kunna skriva alla bra ord i världen om de finaste personerna jag vet, men det skulle fortfarande inte va tillräckligt. för när de melankoliska känslorna börjar spinna trådar i blodomloppet är jag inte alltid tillräckligt stabil på egen hand och det är då deras stöd betyder mer än någonting annat.
så: tack för att jag får tjata sönder era öron dagligen, tack för alla kloka ord, tack för att ni alltid står bakom min rygg och tack för att ni står ut med mig (för det hade inte jag gjort).