jag kan offra allt jag har för ingenting;
glömmer allt det som tynger hjärtat och det märks tydligt i det jag säger att jag tänker för mycket. försöker bygga upp en illusion av att allt är bra och skimrande vackert, när det egentligen finns för många sprickor i fasaden.
och jag vet inte ens om jag orkar bry mig.
Kommentarer
Trackback
