rohlintilda

Jag minns en gång då någon sa till mig att "du säger ju ingenting", och jag blev helt ställd. För i mitt huvud har det alltid bott ett kaos av tusentals tankar och ord, och jag hade aldrig tidigare funderat över att de inte kom ut. Att de liksom fastnade där inne. Tankarna lämnade aldrig mitt huvud och jag blev den som var tyst och höll med. Jag höll aldrig med. Kände nästan aldrig att jag passade in, att jag hörde hemma någonstans.