alla krav skriker och allt blir svart. lever på känslan av att det kanske finns något annat

dagarna bryter säkert ner mig
en efter en
men att bry sig om oväsentliga saker är inget värt
för att brytas ner är väl oväsenligt
är det inte?
-
jag vill inte skrika på hjälp
jag har ju alltid klarat mig på egen hand
har jag inte?
jag är ju den som är självständig
den som tar hand om sig själv och andra så bra
-
jag häller i mig gifter
men ni ser ingenting
ni är blinda och blundar för det uppenbara
den självklara verkligheten
-
jag litar inte på någon
människor är onda varelser
jorden är ett ont ting
-
så sprick nu mitt röda sidenhjärta
gå sönder mitt i tu
det gör ingenting
-
jag är dödad av den icke existerande tron till livet

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0