you gave me butterflies at the mailbox (you had me at hello)



ibland hänger blodet aldrig med och då känns det som att jag kommer ligga orörlig på marken vilken sekund som helst. och kanske är det samma sak när ångesten sätter fart och irrar omkring bland alla känslostormar.

ångesten tyder nog på att jag är vilsen och förvirrad och den får mig att vilja falla igenom allt för att till sist landa orörlig, förstörd och blåslagen på marken.

-
hjärtat slår med ojämna slag och pulsen känns ur balans. kanske för att jag tänker för mycket. 
jag låter inte saker hända för jag vill ha för mycket kontroll och det ibland känns det som att jag planerar varenda ögonblick.
egentligen måste jag bara sluta. sluta tänka. och istället känna. låta livet hända och släppa kontrollen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0