I want out
Jag älskar nätter. De kvällar man sitter uppe på tok för länge av alldeles för många olika anledningar. Jag älskar alla konversationer, den grusiga tröttheten i ögonvrån och ärligheten som man ivrigt spottar ur sig vare sig man vill eller inte.
Jag är en nattmänniska. Jag lever inte på dagen som jag gör på natten och inga egenskaper blir lika färgstärka som när mörkret spelar in. Jag vet inte vad det är, men jag vet att det är något. Att det finns något som får mig att må bra i ensamheten. I alla fall inatt; i alla fall nu
.
Jag kan vara allt det där du vill ha;
När man är ensam får man bryta ihop. Man får spela musik så högt att man får ont i öronen och man får gråta så mycket att ögonen känns som de ska rinna ut tillsammans med alla tårar. Man får lov att skrika, dansa, sjunga och tänka i den mängd man vill och man får göra allt tills man ligger utmattad på golvet och inte orkar mer. Sedan får man resa sig upp, borsta av sig, byta låt och börja om tills man känner att det är dags att lägga det bakom sig. Man får för att man måste.
Jag tror på det jag ser, jag tror att flera fel, kan förvandla alla motgångar till erfarenhet.
Jag behöver någon jag alltid duger till. Inte någon som skriver till mig när hans flickvän inte vet om det, någon som beundrar min kropp men som skiter i resten, och inte heller någon som inte menar det han utger sig för att mena.
Jag behöver någon vars nummer visar sig på skärmen oftare än bara onyktra lördagsnätter. Jag behöver någon som ringer mig en helt vanlig förmiddag; någon som undrar hur jag mår och inte vad jag har på mig när jag sover.
Jag behöver inte någon som skickar tvetydiga smileys, någon som spelar en roll med mig men som i andra skeden är någon helt annan. Jag behöver inga småpojkar som vill prova saker och inga äldre män som låtsas för att inte något annat finns tillgängligt.
Jag behöver något äkta. Någon äkta. Någon som väcker mig bara för att fråga vad jag gör, någon som tafatt försöker med diverse olika komplimanger och som inte säger dessa till alla flickor han träffar. Jag behöver någon som inte skäms för mig när andra är med och som lovar och för en gångs skull faktiskt håller. Någon som bryr sig om mig på riktigt och som faktiskt är villig att visa det i alla fall ibland.
Allt det andra behöver jag inte.
Jag behöver någon vars nummer visar sig på skärmen oftare än bara onyktra lördagsnätter. Jag behöver någon som ringer mig en helt vanlig förmiddag; någon som undrar hur jag mår och inte vad jag har på mig när jag sover.
Jag behöver inte någon som skickar tvetydiga smileys, någon som spelar en roll med mig men som i andra skeden är någon helt annan. Jag behöver inga småpojkar som vill prova saker och inga äldre män som låtsas för att inte något annat finns tillgängligt.
Jag behöver något äkta. Någon äkta. Någon som väcker mig bara för att fråga vad jag gör, någon som tafatt försöker med diverse olika komplimanger och som inte säger dessa till alla flickor han träffar. Jag behöver någon som inte skäms för mig när andra är med och som lovar och för en gångs skull faktiskt håller. Någon som bryr sig om mig på riktigt och som faktiskt är villig att visa det i alla fall ibland.
Allt det andra behöver jag inte.
