Jag tror på det jag ser, jag tror att flera fel, kan förvandla alla motgångar till erfarenhet.

Jag behöver någon jag alltid duger till. Inte någon som skriver till mig när hans flickvän inte vet om det, någon som beundrar min kropp men som skiter i resten, och inte heller någon som inte menar det han utger sig för att mena.

Jag behöver någon vars nummer visar sig på skärmen oftare än bara onyktra lördagsnätter. Jag behöver någon som ringer mig en helt vanlig förmiddag; någon som undrar hur jag mår och inte vad jag har på mig när jag sover.

Jag behöver inte någon som skickar tvetydiga smileys,
någon som spelar en roll med mig men som i andra skeden är någon helt annan. Jag behöver inga småpojkar som vill prova saker och inga äldre män som låtsas för att inte något annat finns tillgängligt.

Jag behöver något äkta. Någon äkta. Någon som väcker mig bara för att fråga vad jag gör, någon som tafatt försöker med diverse olika komplimanger och som inte säger dessa till alla flickor han träffar. Jag behöver någon som inte skäms för mig när andra är med och som lovar och för en gångs skull faktiskt håller. Någon som bryr sig om mig på riktigt och som faktiskt är villig att visa det i alla fall ibland.

Allt det andra behöver jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0