rohlintilda

 

 

Jag lever med hjärtat utanför kroppen nu, men jag vet att det inte är en ursäkt. Jag lyssnar på låtar där texterna berättar att de behöver någon som dig, och på något konstigt sätt är det väl lite så jag känner. Bara för att det inte hade gått och bara för att det inte är rätt sätt att handla efter. Jag vill ju inte ha dig rent konkret, men jag vill ha någon liknande. Kanske någon som han den där jag nyligen börjat prata med. Han som fick mig skratta och som verkar bry sig lite mer än många andra. Men nej, jag vågar inte säga någonting alls egentligen, med rädsla att avslöja för mycket om något jag själv inte kan kontrollera. Så jag är nog tyst istället... Ingen vill ju måla upp något som kanske inte ens existerar.