När inget längre känns;
När inget längre känns. När allting bara ekar av tomrum. För innehållet har tagit slut, det finns inte längre kvar. Och man vet inte vart det har tagit vägen. Man har inte energi att tänka på det heller, för allt känns ju bara så himla hopplöst och förtvivlande.
Det finns inget i vardagen som gör något avtryck längre. Du går på en promenad, tar upp hörluarna och sätter igång första låten på din spellista i mobilen. Inget känns. Ingenting händer. Allt står still. Du scrollar ner lite och byter till din favoritlåt, i hopp om att få känna något. Spelar ingen roll vad. Bara något. Något som känns, något som exploderar och ger avtryck i din kropp. Något som gör så att blodet börjar pulsera igen.
Men den där favoritlåten som alltid förut lyckats få dig att gråta, skratta eller skriksjunga med i, lyckas inte på samma sätt längre. Du bara går där den regniga julikvällen i dina trasiga skor och känner hopplöshet. För du vet inte hur du ska bära dig åt längre.
"För hälften av dom' som kämpar går under.
Och du är en av dom"
