Vi tog sönder oss, för något annat

Jag kan inte förstå hur en människa vars sidor alltid varit så fantastiska kan göra en helomvändning i den grad du lyckats göra. Att alla dina fina egenskaper försvunnit i ett svart hål jag inte ens trodde du var kapabel att äga. Sedan när kom livet mellan oss? Mellan de två som dyrt och heligt lovat att vara svetsade i varandra tills någon av oss ger upp jordelivet för döden? Jag känner inte igen dig och ditt sätt längre. Jag kan inte förstå att du försöker bli den vi båda lovade varandra att aldrig bli, eller hur du kan lämna mig ensam, såhär, när vi alltid svurit på mer än gemenskap.

Jag önskar att jag kunde förstå oss. Slippa den här oron som enbart verkar plåga mig då du har fullt upp med att leva ditt liv utan mig.
 
 
 
 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0