rohlintilda

"Okej, det har gått tio minuter. Kan jag skriva att det var trevligt; att jag vill att vi ska ses igen? Ska jag skriva en blinkis? Ett hjärta? Puss, kanske? Nej, jag väntar; han får höra av sig och jag ska vara lite svår. Nej, jag skickar. Ja, det gör jag. Jag vill ju skicka och då tänker jag banne mig göra det för att jag kan."

Är ni som jag? Alltid lite för angelägen; lite för på och lite för arrangerad? Det är jobbigt när man vill så mycket och man lever ut det fast man egentligen inte ska. När man ser vilka effekter det får och hur den man tycker om backar allt längre bort. Men visst är det konstigt egentligen? Konstigt att det snarare något negativt än något positivt när man verkligen visar hur mycket man tycker om någon.

Man ska alltid vara lagom. Man ska tydligen inte göra det man tycker känns bra ifall det inte följer alla de normer vi satt upp i dagens samhälle. Jag kan inte komma på något som är mer motsägelsefullt än att man handlar efter något man "måste" göra när man verkligen vill något helt annat. Är det inte jävligt konstigt, det där?

Jag har börjat tänka på det alltmer och det är ju verkligen sjukt. Vi är så rädda för att vara omtyckta att vi stöter bort de som vill ha oss, och istället tvingar de som inte är intresserade att visa sitt fulla intresse. Vi är så beroende av jakten att vi sorterar undan det som verkligen är det fina hos människor. Så beroende att vi väljer bort det vi egentligen behövt hela tiden. Och än en gång, så måste jag se mig som fullständigt chanslös, för jag har verkligen ingen aning om varför vi beter oss som vi gör.

Har ni?