rohlintilda

Jag tänker ofta på det där med rädsla. Vad är det folk är så himla rädda för hela tiden? Jag är själv en otroligt nervös person. En sådan som oroar mig för hur olika situationer egentligen ska yttra sig. Jag har alltid varit väldigt rädd som liten. Kanske för att vuxenvärlden var ett begrepp och en verklighet jag fick bekanta mig med tidigt med. Men rädd är jag inte. I alla fall inte nu längre.

 

Händer det, så händer det. Ett tankesätt som kan tyckas vara det enklaste i världen i skrift, men som är så mycket svårare att leva ut. Jag är inte längre mörkrädd eller särskilt rädd för att bli uppskrämd. Händer det, så händer det ju. Då spelar ingen rädsla i världen någon som helst roll.

 

Jag är inte rädd för döden. Det enda som skrämmer mig är att människor i min närhet skall komma att tas ifrån mig. Vad som händer med mig känns oviktigt, så länge de runtomkring får leva ett värdigt liv. Jag tror att vi är lite för rädda för allt som kan hända oss. Är det inte lättare om vi lever efter att det som händer faktiskt är skit man inte kan göra något åt? Visst, det är ingen hållbar vision vad beträffar döden, men att tänka lite mer i de banorna kanske vore något. I alla fall gällande småsaker, för att vi ska slippa gå under för minsta lilla.