damn boy
Jag saknar den där killen man kan umgås med utan att det på något sätt skulle kännas konstigt. Han som nöjer sig med att jag somnar när vi ser på film och han som har lust att prata all världens storheter med mig när jag är både lycklig och förtvivlad. Jag saknar den där närheten som infinner sig mellan en tjej- och kille. Den där påtagliga tryggheten som bara finns med som en bonus tillsammans med den nyfunne vännen. Jag saknar någon som konkret säger till mig vad jag ska göra, och någon jag kan anförtro mig åt på ett annat sätt än till de tjejkompisar som står mig nära.
Jag saknar någon som säger att allt blir bra. Någon som faktiskt lägger energi på att bry sig om det också blir så.
Jag saknar någon som säger att allt blir bra. Någon som faktiskt lägger energi på att bry sig om det också blir så.
Kommentarer
Trackback
