rohlintilda

Jag är ingen rakryggad soldat. Jag är inte stolt över mina beslut och kan inte stå för de val som hamnat snett. Under hjälmen, bakom visiret, finns bara en människa och bland vapnen står en rädd flicka med osäkerhet i sina steg. För vi är ju alla blottade när vi är ledsna. Den personlighet som annars färgar oss bleknar i takt med att ögonen tåras och hjärtat krackelerar.

 

Jag är ingenting särskilt. Mellan mina lakan om natten är jag bara en liten del av en orättvis verklighet. En del av den  sanning som tycks jaga mig i ryggen vart jag än vänder mig, men än dock en ettrig lögn som vägrar synas i dagsljuset. Jag är bara en tjej som på något sätt lyckats leva med de felsteg jag tagit och de vägar jag gått. För man får ju inte en chans att börja om bara för att det gör ont... Livet har ju aldrig varit så enkelt. eller?