rohlintilda

Jag är inte vackrast, jag är inte snällast. jag har inte det finaste leendet, eller finaste ansiktet.
Jag har heller inte det där svallande långa håret som jag trånar efter.
jag är inte bäst på allt, jag är inte roligast, jag klär mig inte alltid fint, jag har inte en perfekt kropp eller perfekt hy.
Jag säger inte alltid rätt saker. Jag gör inte alltid de rätta valen här i livet.
Hela livet har jag hört saker om mitt utseende eller att jag är si eller så. men vem har inte det? Jag har låtit alla ord om hur jag är sjunka in i min hjärna och det har blivit att jag har tänkt på det så mycket att jag nästan har blivit besatt av att försöka vara fin, men nu tänker jag; vad gör de? ingen är perfekt och det är så det är, var glad för att du är unik. det finns ingen mer som du!

Det spelar ingen roll om du är, kort, lång, tjock, har stor näsa, små bröst, så kallade feta lår eller konstigt hår. man borde accepteras för den man är och inte den alla vill man ska vara.

Pågrund av att jag har umgåts och varit med människor folk inte tycker om är det min förbannelse efteråt, i flera år. Då är jag helt plötsligt så som den personen är. Snälla kolla på insidan innan ni dömer någon, jag menar bara inte om mig, alla!
allt skulle vara så mycket bättre!
vi är alla så sjukt besatta av perfektion, om man inte ser bra ut accepteras man inte i alla kretsar.

Jag må inte vara perfekt, men jag är iallafall mig själv. det tycker jag är huvudsaken och något som ALLA borde tänka på innan de tycker och tänker något.