rohlintilda

Tänk om jag bara fick ha det annorlunda någon gång. Känna på hur det känns att ha det precis lika fint som många andra. Om jag slapp ha den där ångesten varje gång det varit lugnt i några veckor; slippa ha den där rivande känslan i bröstet som säger att snart, ja snart, så kommer allting vändas emot mig igen. Alla murar jag trodde var stadiga kommer rasa och all den förtröstan som fanns kommer blixtsnabbt gå i bitar.

Tänk om jag bara kunde få ha det som alla andra. Om inte allting hela tiden gick sönder.