rohlintilda

Tålamod kommer alltid vara jobbigt när den som behöver ha det tvingas vänta på något gott. Det spelar ingen roll hur glad och självsäker jag ibland kan känna mig, för så länge jag är ensam så är jag ensam. Så är det bara, vare sig jag vill eller inte. Att läsa kärleksbloggar får mig både på bättre och sämre humör. Att glädjas med andra är en styrka i sig, men att själv sitta ensam känns relativt ironiskt. Vart finns alla tjusiga män med förträffliga leenden och rådjursögon? De där som luktar gott och som värmer ensamma flickor om nätterna?..