rohlintilda

Fötterna högt uppsträckt mot väggen, kudden över huvudet och musiken på. Det-går-inte-sova. Precis likt de senaste nätterna ligger jag än en gång vaken. Jag vet inte vad det är, men jag vet att det är något. Något som skaver och något som gör lite ont inombords. Jag är för likgiltig för att orka gråta, för sliten för att orka rycka upp mig. Men åter igen är det något som känns, och jag börjar bli trött på att inte veta vad det är som gör att jag håller mig vaken.