rohlintilda

Jag kan inte tro på något jag inte sett. Något jag inte på riktigt fått besvarat en längre tid eller ens något jag trodde att jag hade för en stund. Det är så mycket lättare att istället tänka allt som negativt tills någon bevisar motsatsen. Tills någon lyfter fram det fina i en känsla man bara hört om men inte riktigt vågar tro existerar.

Innan dess så kan jag bara se vad jag kände då i jämförelse med hur jag känner nu.
Se att skillnaden är markant och sluta hoppas på att få känna det igen. 

Snälla jag vill bara träffa någon som uppskattar mig och som får mig att känna mig behövd. Jag vill betyda världen för någon och inte behöva känna mig som ett andrahandsval. Som ska bära upp mig lika mycket som jag bär upp honom. Vi ska bära upp varandra liksom. Jag vill träffa någon som jag stolt presenterar för mina kompisar och säga att han är min. Jag vill träffa någon som får mig att i alla fall känna mig lite mindre ensam och värdelös. Jag vill träffa någon som jag kan prata om allt med, verkligen allt. Någon som jag kan vara mig själv från topp till tå med. Och det ska kännas precis så avslappnat som det bara kan kännas. Någon som är rädd om mig, som verkligen innerst inne, på ett helhjärtat sätt bryr sig om mig. Någon som är rädd att förlora mig. Någon som behöver mig precis lika mycket som jag behöver den.

Fullständigt namn: Matilda Viktoria Charlotta Råhlin.

Någonting jag tycker om med mig själv:  Jag är inte fördomsfull. Eller ja, det är väl alla. Men menade i största grad när det kommer till olika sorters människor!
 
Någonting jag inte tycker om med mig själv:  Jag är dum-snäll.

Följande musikstilar tilltalar mig mest:  70 & 80´s rock, glam & sleaze.

Favoritlåt just nu: Glitter-Mötley crue.

Favoritfärg: Rosa, svart, vit.

Tre saker jag vill ha varje dag: Lycka, skratt och kärlek.

Tre saker jag absolut inte kan göra: Slicka mig på armbågen, mobba & ljuga.

Detta tycker jag om att göra: Baka/lagamat, vara med kompisar, resa, gå på festivaler, lyssna på musik, fota ibland.

Bästa känslan: Kärlek och lycka

Värsta känslan:  Besvikelse och ensamhet.

Detta inspirerar mig: Musik.

Detta har jag på mig just nu: Just nu sitter jag i ett par shorts och ett linne.

Senaste inköp: Armband och en jeansväst.

Senast sedda film: Lånarna.

Senaste resan: Leksand.

Längtan: -

Sommarplaner: Må bra, leva och skratta.

 

 

När inget längre känns. När allting bara ekar av tomrum. För innehållet har tagit slut, det finns inte längre kvar. Och man vet inte vart det har tagit vägen. Man har inte energi att tänka på det heller, för allt känns ju bara så himla hopplöst och förtvivlande.

Det finns inget i vardagen som gör något avtryck längre. Du går på en promenad, tar upp hörluarna och sätter igång första låten på din spellista i mobilen. Inget känns. Ingenting händer. Allt står still. Du scrollar ner lite och byter till din favoritlåt, i hopp om att få känna något. Spelar ingen roll vad. Bara något. Något som känns, något som exploderar och ger avtryck i din kropp. Något som gör så att blodet börjar pulsera igen.

Men den där favoritlåten som alltid förut lyckats få dig att gråta, skratta eller skriksjunga med i, lyckas inte på samma sätt längre. Du bara går där den regniga julikvällen i dina trasiga skor och känner hopplöshet. För du vet inte hur du ska bära dig åt längre.

"För hälften av dom' som kämpar går under.

Och du är en av dom"